söndag 17 februari 2008

Vurpa, handikappad och fy fan för buss

Sitter här i soffan och är lite handikappad. Gjorde en rejäl vurpa i skidspåret idag och har sjukt ont i knät. Vid en sisådär 7 km var det en brant backe och jag tog några rejäla stavtag och fick ordentligt med fart nerför. Var längesen jag åkte just det här spåret och visste inte att det var en skarp kurva i slutet av backen. Spåret svängde men inte jag. Upp för en plogvall och jag nästan bestämde mig för att ramla för att rädda skidorna, vill inte att nåt ska hända dom. Jag å andra sidan läker ju med tiden. Tack och lov så var det ingen som såg mig... Åkte vidare och det var inga problem, förrän jag tog av mig skidorna. Aj aj!

Inser nu att jag nog måste ta bussen upp till jobbet imorgon, någon promenad eller cykeltur klarar jag nog inte av. Och fy fan för buss. Åkte i fredags och det var faktiskt inte alls någon trevlig upplevelse. För det första så var bussen försenad. Jag stod där i snålblåsen i kjol och skinnstövlar med ungefär en milimeter sula, iskallt! Fyra bussar passerade åt motsatt håll innan min buss behagade dyka upp. Visst måste det vara nåt fel i tidtabellen då?! Knökfullt när jag väl kom på och fick stå och luta mig med ryggen mot instrumentbrädan. Snälla busschauffören, krocka inte! Ännu fler passagerare steg på och vi fick maka ihop oss lite mer. Det var dock lite svårt för övriga stående passagerare att förstå att dom måste gå lite längre bak i bussen för att göra plats åt fler påstigande. Jag hoppas att det kan förklaras med att det var tidigt på morgonen och hjärnverksamheten inte riktigt kommit igång.
Står i mitten av bussen och det är nu jag blir riktigt förbannad. Folk sitter och glor på en ungefär som att man vore en utomgjording (förlåt Pär för liknelsen...). Varför kan det inte vara som på tunnelbanan i Stockholm där folk sitter och stirrar tomt ut i intet. Nä, här glos det som att dom inte sett en människa tidigare. Missar naturligtvis bussen jag hade tänkt byta till nere på stan och jag får gå sista biten upp till jobbet. 45 minuter från det att jag låste dörren hemma är jag så framme på jobbet. Det tar alltså 45 minuter att åka buss, jämför det med 55 minuter som det tar att promenera. Kan dock inte helt och hållet dissa bussen, det är ju trots allt bra med kollektivtrafik. Kan ju inte heller belasta bussen för att jag inte hade vett att klä mig ordentligt utan fick stå där och lida i snålblåsten.

Inga kommentarer: