Sista dagen

I morgon är min sista dag som vanlig anställd. Från och med måndag är företaget igång på riktigt. Det går inte att beskriva känslan men det känns i alla fall riktigt riktigt bra.

Annars så har jag blivit förkyld. Kanske inte helt otippat såhär efter en ansträngning. Nässköljningskannan används flitigt, tack och lov för den. Om förkylningen håller i sig ska jag utan dåligt samvete ligga i soffan och kolla på Vasaloppet hela söndagen. På lördag förmiddag ska jag följa med Mika på pyttedans så jag vill ju gärna bli frisk. Jag återkommer med en rapport om hur det var.

Freja på TV

I morgon visas äntligen avsnittet i Hundskolan som jag var med på inspelning av. Titta gärna och beundra och förundras över Barbros skicklighet. Go´kväll kl 18.15 i SVT2 i morgon onsdag.

Jag gjorde det!

Mitt mål var att genomföra loppet och det gjorde jag! Det var en upplevelse att få vara med och delta i folkfesten, för folkfest är precis vad det är. Folk överallt och lilla Mora lever verkligen upp under den här veckan. Strålande sol dagen till ära och temperatur kring 0. Det medförde också att spåren tyvärr blev sämre och sämre allt eftersom och tillslut fanns det knappt några kvar. Det var isigtoch hårt och omöjligt att diagonala, det blev till att staka större delen av sträckan. I nedförsbackarna hade jag ju tänkt att få vila lite, men icke! Det var plogat i alla backar och det var bara att försöka hålla sig från att ramla, inga större problem förutom att det blev extra jobbigt för benen. Men... Jag vurpade faktiskt i en backe... Precis när jag ska åka utför tränger sig två tjejer förbi mig. Jag hakar på men i slutet av backen så vurpar först den ena tjejen och sen den andra. Samtidigt ramlar en tjej bredvd mig så jag har verkligen ingenstans att ta vägen förutom rakt fram där det ligger två tjejer i en hög. Tja, vad gör man... Jo man biter ihop, reser sig upp och fortsätter.
Redan i starten blev jag förvånad, eller snarare fascinerad, över hur dåliga väldigt många var på att åka skidor. Många till och med ramlade på platten! Fråga mig inte hur men på något konstigt sätt så lyckas många att trassla till skidorna ordentligt.

Följ mig på webben

Alla åkare får ett chip som ska bäras runt vristen och på www.vasaloppet.se kan alla som är intresserade följa åkarna på deras resa i spåret. Jag har startnummer 9582 och står i startled 10, dvs längst bak. Första startled startar kl 10.00 och vi startar ungefär 12.00.

Pratade med Janne och Astrid som vi ska bo hos och dom rapporterar att det är 3 plusgrader i Mora just nu. Det visar sig att dom har vasaloppsspåret precis bakom huset så i morgon kväll blir det till att testa glid och fäste. Dom har har t o m kallat in en kompis som är vallaexpert. Hur snälla kan man bli egentligen. Nu har ju visserligen min pappa redan vallat mina skidor och det har hittills aldrig slagit fel men med plusgrader är det lite vanskligt.

Nu ska jag sluta skriva så jag kommer i säng nångång, upp tidigt imorgon. Jag har med mig datorn och mitt kära trådlåsa bredband med mig på resan så jag skriver nog nåt under helgen.

Till sist, grattis Sussi på 30-årsdagen!

Inga problem!

Nyss hemkommen från skidspåret och tack och lov, det var inga problem att åka. Jag var lite orolig att mitt onda knä skulle ställa till det ordentligt och i värsta fall göra att jag inte kan åka på lördag. Inte för att den tanken har slagit mig men man vet ju aldrig. Men icke! Det gick bara fint :) Har lite ont när jag går och vill gärna halta lite har jag märkt, men på skidorna känner jag knappt nånting. Fick faktiskt ihop ungefär 8 km och pappa åkte med mig hela tiden och kommenterade tekniken, bra att få slipa lite på den även om det är lite väl nära själva loppet och lär inte göra någon större skillnad. Men skidåkningen tar väl inte slut i och med det... Dagens träning var dock sista gången på skidor innan loppet.
På torsdag fyller min kompis Sussi 30 år och det ska firas med kalas hemma hos henne. På fredag morgon bär det iväg söderut och på lördag kl 10.00 går starten. Jag återkommer med startnummer så ni kan följa mig på webben :)

Vurpa, handikappad och fy fan för buss

Sitter här i soffan och är lite handikappad. Gjorde en rejäl vurpa i skidspåret idag och har sjukt ont i knät. Vid en sisådär 7 km var det en brant backe och jag tog några rejäla stavtag och fick ordentligt med fart nerför. Var längesen jag åkte just det här spåret och visste inte att det var en skarp kurva i slutet av backen. Spåret svängde men inte jag. Upp för en plogvall och jag nästan bestämde mig för att ramla för att rädda skidorna, vill inte att nåt ska hända dom. Jag å andra sidan läker ju med tiden. Tack och lov så var det ingen som såg mig... Åkte vidare och det var inga problem, förrän jag tog av mig skidorna. Aj aj!

Inser nu att jag nog måste ta bussen upp till jobbet imorgon, någon promenad eller cykeltur klarar jag nog inte av. Och fy fan för buss. Åkte i fredags och det var faktiskt inte alls någon trevlig upplevelse. För det första så var bussen försenad. Jag stod där i snålblåsen i kjol och skinnstövlar med ungefär en milimeter sula, iskallt! Fyra bussar passerade åt motsatt håll innan min buss behagade dyka upp. Visst måste det vara nåt fel i tidtabellen då?! Knökfullt när jag väl kom på och fick stå och luta mig med ryggen mot instrumentbrädan. Snälla busschauffören, krocka inte! Ännu fler passagerare steg på och vi fick maka ihop oss lite mer. Det var dock lite svårt för övriga stående passagerare att förstå att dom måste gå lite längre bak i bussen för att göra plats åt fler påstigande. Jag hoppas att det kan förklaras med att det var tidigt på morgonen och hjärnverksamheten inte riktigt kommit igång.
Står i mitten av bussen och det är nu jag blir riktigt förbannad. Folk sitter och glor på en ungefär som att man vore en utomgjording (förlåt Pär för liknelsen...). Varför kan det inte vara som på tunnelbanan i Stockholm där folk sitter och stirrar tomt ut i intet. Nä, här glos det som att dom inte sett en människa tidigare. Missar naturligtvis bussen jag hade tänkt byta till nere på stan och jag får gå sista biten upp till jobbet. 45 minuter från det att jag låste dörren hemma är jag så framme på jobbet. Det tar alltså 45 minuter att åka buss, jämför det med 55 minuter som det tar att promenera. Kan dock inte helt och hållet dissa bussen, det är ju trots allt bra med kollektivtrafik. Kan ju inte heller belasta bussen för att jag inte hade vett att klä mig ordentligt utan fick stå där och lida i snålblåsten.

Favoritlåtar

Brukar vara inne och kika på en websida som heter dansmaffian.se. En sida av och för dansgalna. Nyligen var det ett inlägg där dom uppmanade folk att skicka in sina favoritlåtar, både fox och bugg. Det gav mig inspiration till att göra en lista över mina egna favoritlåtar. Här kommer ett par av dom:

Bruce Springsteen, Tougher than the rest. En grym foxlåt som jag ännu inte hört ute på någon dans men som jag hoppas att något band vågar sig på och dessutom lyckas få till en lika härlig stämning som den förtjänar.

Abba, Does your mother know. En av dom absolut roligaste bugglåtar jag vet. När jag hör den här blir jag alldeles till mig och måste bara ut på dansgolvet. Kan kännas lite fånigt ibland att det är just en Abbalåt men det bryr jag mig inte om. Ingår oftast i ett medley och sådana kan bli ganska långa. Kolla gärna in dansen i videon, man skrattar ihjäl sig...

Van Morrison, Brown eyed girl. Det här var en favorit redan innan jag började hänga ute på dans. Får någon helg sedan fick jag så äntligen bugga till den och i och med det kan jag säga att min buggkarrär är fulländad. Ni förstår väl att dom sjunger om mig... ;)

Nu ser det ut att bli en paus i buggandet då danserna infaller lite knasigt. Passar mig faktiskt ganska bra för nu är jag mer sugen på att få gå ut på ett vanligt ställe och dansa till följande låtar som är helt galet bra. The way I are med Timbaland feat Keri Hilson och Alicia Keyes No one.

Tillbaka på internet

Har haft problem med mitt älskade trådlösa bredband hela helgen, men nu är jag tillbaka igen och hoppas att det funkar i fortsättningen. Det lovade Telia att det skulle göra... Men oj vad jobbigt det har varit dom här dagarna. Snacka om att känna sig isolerad, och jag som bara haft bredband några veckor. Man vänjer sig snabbt med såna här lyxgrejor.

Hämtade upp två brunbrända föräldrar på flyget idag och i och med att dom är hemma igen måste jag lämna tillbaka bilen. Också en lyxgrej som jag nästan kommer gråta över när jag lämnar tillbaka den i morgon. Åter dags att plocka fram cykeln och bli miljövänlig igen :)

Annars så känner jag mig lite halvsliten med halsont och huvudvärk. Vägrar dock att bli sjuk så här lite mindre än två veckor kvar till Tjejvasan.

Ikväll är det säsongsstart för min favvoserie, danska polisserien Anna Pihl. Ska koka mig lite te och krypa upp i soffan med en filt och bara njuta.

IAM Konsult

Nu höll jag på att glömma berätta det viktigaste! Idag kom äntligen brevet jag väntat länge på. Brevet från Bolagsverket. Företaget är nu registrerat och jag fick mitt förstahandsval. IAM Konsult. Känn på den! IAM står för dom första bokstäverna i mina namn eller om man vill leka lite med ordet så kan man även säga I AM Konsult. Lite kul va?! Jag tackar släkten som kom på namnet på självaste julafton.

Kaktus i pennstället

I morse när jag kom till jobbet och satte mig ner vid skrivbordet upptäckte jag att någon hade planterat en kaktus i mitt pennställ. Knasigare saker kan man nästan inte vara med om på ett helt vanligt jobb som mitt. Fattade först ingenting men sen slog det mig att jo, det var faktiskt en kaktus däri. Jag var tvungen att riktigt titta på den för att det liksom skulle sjunka in. På fikarasten kom det fram att fler än jag hade fått sig en kaktus i pennstället och genast var ju spekulationerna igång. Vem var den mystiske kaktusplanteraren?! Jag gissade direkt på T men även C och P var möjliga kanditater till denna knasiga, men ack så stämningshöjande överraskning. Det visade sig att jag gissat rätt, det var T som var den mystiske blomsterkillen och som varit på jobbet okristligt tidigt i morse och varit runt och planterat. Nu ska jag se till att min kaktus får växa och froda sig ordenligt men måste nog plantera om den i en vanlig kruka. Tänk vad lite kan göra mycket för sina arbetskamrater, det här tycker jag var en riktig höjdare.

Stakträning

Är inte så lite trött i triceps efter ungefär en mils stakning i kväll. Trodde att det räckte med att kleta på lite klister och så ut i spåret. Nä tydligen inte. Hade galet bakhalt så det var inget annat att göra än att staka på och jag fick kämpa på som en dåre. Ett riktigt stakträningspass blev det. Men ikväll lyckades jag även att uppnå ett av mina mål, att staka uppför sista backen på Nydala. Det orkade jag göra på näst sista varvet.
Det har kanske blivit lite väl mycket skidsnack på sistone men faktum är att det upptar en stor del av min vardag just nu.

Dansmaran var förresten sådär. Det var roligt men inte lika roligt som det brukar vara på Ersboda. Stämningen var riktigt trevlig och det var mycket känt folk men det var ändå så att jag inte riktigt kom igång, eller hur jag nu ska förklara det. Men det var däremot jättekul hos mormor och morfar. Härligt gammfolk dom där två!

Lördag morgon...

...och inte var jag och åkte några skidor igår kväll inte. Jag gick ut och hämtade skidorna i bilen för att valla lite med klister och tänkte, nej vad jobbigt. Det kommer ju snart bli minusgrader igen och då är det ju onödigt att ha lagt på en massa klet. Och nu toksnöar det och är plusgrader så det blir ingen skidåkning idag heller. Jag satsar på att få mig ett ordenligt motionspass på dansmaran ikväll istället. Snart bär det av till mormor och morfar, som är jätteglada att jag och Sussi ville komma och bo där. Om dom bara hade varit lite piggare hade dom nog gärna hängt med, dans har varit ett viktigt inslag i deras liv.

Jehovas vittnen plingade förresten nyss på dörren och ville ha hjälp med att få stopp på brottsligheten och det onda i världen. Ingen helt lätt uppgift tyckte jag och så var diskussionen igång. Oj oj oj! Knasiga människor det där.

Fredag kväll...

...och jag ska strax ut och åka skidor. Trots snöovädret tidigare idag och trots att jag måste valla med klister. I morgon ska jag och Isabell troligtvis ut på ett förmiddagspass innan det bär iväg till Övik och dansmaran. Den första dansmara jag nånsin varit på och dans för första gången i en annan stad. Dansmaran håller på från kl 19.00 till kl 03.00 plus extranummer på ca en halvtimme. Undrar om jag kommer ha nå ont i fötterna... Ska bo hos mormor och morfar så slipper köra så långt mitt i natten, eller så tidigt på morgonen :)