Ingen återvändo

Skickade in alla papper och blanketter till Skatteverket och Bolagsverket för sisådär en dryg vecka sedan. Idag var jag tvungen att ringa och kolla om det kommit fram och jo, det hade dom. Nu är det ingen återvändo, från och med 1 mars är jag egen företagare. Vad mitt företag ska heta avslöjas när allt är klart :)
Det är en del som ska fixas innan jag kan sätta igång. Bara det här med försäkringar, minst sagt en djungel! Tur att det finns dom som inte gör annat hela dagarna... Var och tecknade en massa nya försäkringar förra veckan och det känns bra, kommer dessutom komplettera med ytterligare en när företaget varit igång ett tag. Har träffat revisorn och fått några råd kring fakturering och skatter mm. Nu ska jag köpa mig ett bokföringsprogram och där är det ju en del att lära sig. Ska på banken och öppna ett företagskonto och sen ska jag... Ja listan kan göras lång.

Allt det här känns hur bra, roligt och spännande som helst!

En månad kvar

Tjejvasan närmar sig med stormsteg och nu är det bara en månad kvar tills vi står där på startlinjen och har alla dom där tre milen framför oss. Ibland tycker jag att tre mil känns som en evighetslång sträcka och ibland känns det precis tvärtom. Idag är en sådan dag. Har precis kommit hem från några varv på Nydala och trots kylan (-10 grader) så gick det riktigt bra att åka. Stakningen går bara bättre och bättre. Föret (och vallningen) var så pass bra att varenda stavtag gav mig en rejäl skjuts framåt. Sånt är härligt! På lördag åker mor och far till Thailand och jag måste valla min skidor själv i två veckor. Pappa ska ha vallakurs med mig på lördag morgon innan dom åker. Jag har inte riktigt förstått mig på det där med vallning så jag är lite orolig över hur det kommer att gå.
Så här en månad kvar gäller det också att sålla lite bland fritidsaktiviteterna. Nu måste skidåkningen prioriteras och annat får stå åt sidan. Som t ex ikväll då det var fika med tjejerna, valde jag skidorna istället. Det trodde jag aldrig skulle ske, att jag prioriterar träning före fika på stan... ;)

Barnvakt åt Irma

Ikväll är Sofia och Micke ute på galej och jag sitter barnvakt till Irma. Ett viktigt uppdrag och inget jag varit med om tidigare. Det jag var mest nervös över var själva läggningsproceduren. Irma är van vid fasta rutiner och jag fick instruktioner av Sofia, som jag enkelt följde till punkt och pricka. Blöjbyte, pyjamas, välling och sängdags. Vid läggningen lurade Irma mig lite grann. Hade suttit vid sängen och vyssjat i ca fem minuter och hon var alldeles tyst så jag tänkte att nu sover hon. Jag hann bara gå ut ur sovrummet och sätta mig i soffan då jag hörde världens gallskrik. Det räckte inte att ge henne tutten igen och fortsätta vyssja, så jag fick ta upp henne. Då blev hon genast glad men strax började hon skratta och gråta om vartannat. Hon kanske var lite förvirrad stackarn. När hon lugnat ner sig provade vi igen och då gick det bättre. Hon somnade efter ca en kvart. Men vilken pärs ändå! Jag visste ju inte hur länge hon hade tänkt gråta så lite stressad blev jag allt. Nyss hörde jag lite gråt men när jag väl var framme vid dörren var hon tyst igen, säkert bara en dröm hon hade. Precis som Sofia förvarnat mig att det kunde vara. Jag kommer dock inte kunna slappna av förrän hennes mamma och pappa är hemma nån gång i natt.

Äntligen dator och internet hemma!

Som sagt, äntligen dator och internet hemma! Har tecknat ett trådlöst bredbandsavtal med Telia och det verkar funka bara fint. Än så länge i alla fall. Hämtade ut den bärbara datorn i eftermiddag och har haft en hjälpsam kompis här ikväll som installerat och fixat en massa bra grejer.

Annars försöker jag leva mitt liv utan bil så gott det går. Jag valde inte bästa veckan att sälja bilen, regn och rusk med sanslöst halt väglag. Att cykla till och från jobbet är förenat med livsfara. Min omtänksamma mamma svängde förbi mig på jobbet idag och lånade ut sin cykelhjälm. Det är väl bara att nonchalera fåfängan och ta på sig den där grejen, som för övrigt är dekorerad med eldflames! Undrar var mamma har köpt den egentligen, var det tvunget att vara flames på den?!

Någon skidåkning har det inte blivit på länge. Buggade så mycket i fredags att jag fick så ont i fötterna att jag knappt kunde gå på hela helgen, inte riktigt läge för skidåkning då. Och i veckan har det praktiskt taget regnat dygnet runt.

Sålt bilen

Nu har jag sålt bilen. Det blev en liten impulsgrej av det hela kan man säga. Satte in annonsen på onsdag eftermiddag utan att ha tänkt efter riktigt och vips var den såld. Känns jätteskönt att slippa bekymra mig om den lilla röda rostiga skrothögen, även om det var en riktig gullig bil som tagit mig vart än jag behövt. Hur jag tänkt klara mig utan bil vet jag inte. Jag måste cykla eller gå till och från jobbet nu och i det här snöovädret blir man ju inte så peppad på det. Hur jag ska ta mig till och från skidspåret är en annan viktig fråga jag måste lösa. Att tigga skjuts av mor och far är ju som att bli 15 år igen, inte riktigt vad jag, eller mina föräldrar heller för den delen, hade tänkt sig. Mitt dåliga miljösamvete som tärt på mig kommer ju att bli bättre, det gillar jag.