söndag 17 februari 2008

Vurpa, handikappad och fy fan för buss

Sitter här i soffan och är lite handikappad. Gjorde en rejäl vurpa i skidspåret idag och har sjukt ont i knät. Vid en sisådär 7 km var det en brant backe och jag tog några rejäla stavtag och fick ordentligt med fart nerför. Var längesen jag åkte just det här spåret och visste inte att det var en skarp kurva i slutet av backen. Spåret svängde men inte jag. Upp för en plogvall och jag nästan bestämde mig för att ramla för att rädda skidorna, vill inte att nåt ska hända dom. Jag å andra sidan läker ju med tiden. Tack och lov så var det ingen som såg mig... Åkte vidare och det var inga problem, förrän jag tog av mig skidorna. Aj aj!

Inser nu att jag nog måste ta bussen upp till jobbet imorgon, någon promenad eller cykeltur klarar jag nog inte av. Och fy fan för buss. Åkte i fredags och det var faktiskt inte alls någon trevlig upplevelse. För det första så var bussen försenad. Jag stod där i snålblåsen i kjol och skinnstövlar med ungefär en milimeter sula, iskallt! Fyra bussar passerade åt motsatt håll innan min buss behagade dyka upp. Visst måste det vara nåt fel i tidtabellen då?! Knökfullt när jag väl kom på och fick stå och luta mig med ryggen mot instrumentbrädan. Snälla busschauffören, krocka inte! Ännu fler passagerare steg på och vi fick maka ihop oss lite mer. Det var dock lite svårt för övriga stående passagerare att förstå att dom måste gå lite längre bak i bussen för att göra plats åt fler påstigande. Jag hoppas att det kan förklaras med att det var tidigt på morgonen och hjärnverksamheten inte riktigt kommit igång.
Står i mitten av bussen och det är nu jag blir riktigt förbannad. Folk sitter och glor på en ungefär som att man vore en utomgjording (förlåt Pär för liknelsen...). Varför kan det inte vara som på tunnelbanan i Stockholm där folk sitter och stirrar tomt ut i intet. Nä, här glos det som att dom inte sett en människa tidigare. Missar naturligtvis bussen jag hade tänkt byta till nere på stan och jag får gå sista biten upp till jobbet. 45 minuter från det att jag låste dörren hemma är jag så framme på jobbet. Det tar alltså 45 minuter att åka buss, jämför det med 55 minuter som det tar att promenera. Kan dock inte helt och hållet dissa bussen, det är ju trots allt bra med kollektivtrafik. Kan ju inte heller belasta bussen för att jag inte hade vett att klä mig ordentligt utan fick stå där och lida i snålblåsten.

lördag 16 februari 2008

Favoritlåtar

Brukar vara inne och kika på en websida som heter dansmaffian.se. En sida av och för dansgalna. Nyligen var det ett inlägg där dom uppmanade folk att skicka in sina favoritlåtar, både fox och bugg. Det gav mig inspiration till att göra en lista över mina egna favoritlåtar. Här kommer ett par av dom:

Bruce Springsteen, Tougher than the rest. En grym foxlåt som jag ännu inte hört ute på någon dans men som jag hoppas att något band vågar sig på och dessutom lyckas få till en lika härlig stämning som den förtjänar.

Abba, Does your mother know. En av dom absolut roligaste bugglåtar jag vet. När jag hör den här blir jag alldeles till mig och måste bara ut på dansgolvet. Kan kännas lite fånigt ibland att det är just en Abbalåt men det bryr jag mig inte om. Ingår oftast i ett medley och sådana kan bli ganska långa. Kolla gärna in dansen i videon, man skrattar ihjäl sig...

Van Morrison, Brown eyed girl. Det här var en favorit redan innan jag började hänga ute på dans. Får någon helg sedan fick jag så äntligen bugga till den och i och med det kan jag säga att min buggkarrär är fulländad. Ni förstår väl att dom sjunger om mig... ;)

Nu ser det ut att bli en paus i buggandet då danserna infaller lite knasigt. Passar mig faktiskt ganska bra för nu är jag mer sugen på att få gå ut på ett vanligt ställe och dansa till följande låtar som är helt galet bra. The way I are med Timbaland feat Keri Hilson och Alicia Keyes No one.

måndag 11 februari 2008

Tillbaka på internet

Har haft problem med mitt älskade trådlösa bredband hela helgen, men nu är jag tillbaka igen och hoppas att det funkar i fortsättningen. Det lovade Telia att det skulle göra... Men oj vad jobbigt det har varit dom här dagarna. Snacka om att känna sig isolerad, och jag som bara haft bredband några veckor. Man vänjer sig snabbt med såna här lyxgrejor.

Hämtade upp två brunbrända föräldrar på flyget idag och i och med att dom är hemma igen måste jag lämna tillbaka bilen. Också en lyxgrej som jag nästan kommer gråta över när jag lämnar tillbaka den i morgon. Åter dags att plocka fram cykeln och bli miljövänlig igen :)

Annars så känner jag mig lite halvsliten med halsont och huvudvärk. Vägrar dock att bli sjuk så här lite mindre än två veckor kvar till Tjejvasan.

Ikväll är det säsongsstart för min favvoserie, danska polisserien Anna Pihl. Ska koka mig lite te och krypa upp i soffan med en filt och bara njuta.

onsdag 6 februari 2008

IAM Konsult

Nu höll jag på att glömma berätta det viktigaste! Idag kom äntligen brevet jag väntat länge på. Brevet från Bolagsverket. Företaget är nu registrerat och jag fick mitt förstahandsval. IAM Konsult. Känn på den! IAM står för dom första bokstäverna i mina namn eller om man vill leka lite med ordet så kan man även säga I AM Konsult. Lite kul va?! Jag tackar släkten som kom på namnet på självaste julafton.

Kaktus i pennstället

I morse när jag kom till jobbet och satte mig ner vid skrivbordet upptäckte jag att någon hade planterat en kaktus i mitt pennställ. Knasigare saker kan man nästan inte vara med om på ett helt vanligt jobb som mitt. Fattade först ingenting men sen slog det mig att jo, det var faktiskt en kaktus däri. Jag var tvungen att riktigt titta på den för att det liksom skulle sjunka in. På fikarasten kom det fram att fler än jag hade fått sig en kaktus i pennstället och genast var ju spekulationerna igång. Vem var den mystiske kaktusplanteraren?! Jag gissade direkt på T men även C och P var möjliga kanditater till denna knasiga, men ack så stämningshöjande överraskning. Det visade sig att jag gissat rätt, det var T som var den mystiske blomsterkillen och som varit på jobbet okristligt tidigt i morse och varit runt och planterat. Nu ska jag se till att min kaktus får växa och froda sig ordenligt men måste nog plantera om den i en vanlig kruka. Tänk vad lite kan göra mycket för sina arbetskamrater, det här tycker jag var en riktig höjdare.

tisdag 5 februari 2008

Stakträning

Är inte så lite trött i triceps efter ungefär en mils stakning i kväll. Trodde att det räckte med att kleta på lite klister och så ut i spåret. Nä tydligen inte. Hade galet bakhalt så det var inget annat att göra än att staka på och jag fick kämpa på som en dåre. Ett riktigt stakträningspass blev det. Men ikväll lyckades jag även att uppnå ett av mina mål, att staka uppför sista backen på Nydala. Det orkade jag göra på näst sista varvet.
Det har kanske blivit lite väl mycket skidsnack på sistone men faktum är att det upptar en stor del av min vardag just nu.

Dansmaran var förresten sådär. Det var roligt men inte lika roligt som det brukar vara på Ersboda. Stämningen var riktigt trevlig och det var mycket känt folk men det var ändå så att jag inte riktigt kom igång, eller hur jag nu ska förklara det. Men det var däremot jättekul hos mormor och morfar. Härligt gammfolk dom där två!

lördag 2 februari 2008

Lördag morgon...

...och inte var jag och åkte några skidor igår kväll inte. Jag gick ut och hämtade skidorna i bilen för att valla lite med klister och tänkte, nej vad jobbigt. Det kommer ju snart bli minusgrader igen och då är det ju onödigt att ha lagt på en massa klet. Och nu toksnöar det och är plusgrader så det blir ingen skidåkning idag heller. Jag satsar på att få mig ett ordenligt motionspass på dansmaran ikväll istället. Snart bär det av till mormor och morfar, som är jätteglada att jag och Sussi ville komma och bo där. Om dom bara hade varit lite piggare hade dom nog gärna hängt med, dans har varit ett viktigt inslag i deras liv.

Jehovas vittnen plingade förresten nyss på dörren och ville ha hjälp med att få stopp på brottsligheten och det onda i världen. Ingen helt lätt uppgift tyckte jag och så var diskussionen igång. Oj oj oj! Knasiga människor det där.