Hade med mig karta och kompass så någon stor fara var det ju inte och dessutom hade jag lite telefonkontakt med min far som känner den här skogen (och alla andra skogar i hela Västerbotten) utan och innan. Efter ett tag hamnade vi uppe på ett berg och där gav vi upp, vi satte oss och fikade och bestämde oss för att gå tillbaka samma väg som vi kom. Efter en stunds vandring är vi helt plötsligt tillbaka på leden. Vi bestämmer oss ändå för att fortsätta hemåt.
Mitt självförtroende gällande lokalsinne och orienteringsförmåga fick sig en törn igår. Jag har aldrig tidigare varit vilse och med karta och kompass trodde jag faktiskt att det var omöjligt. Tydligen inte!
1 kommentar:
Tur att ni inte blev uppätna av en björn!
Skicka en kommentar